På torsdagen gjorde jag en genompaddling tillsammans med några andra och på Lördagen var det dags för tävling. Mig veterligen har väl ingen Black Pearl varit med på ÅEC förut, men jag kan ha fel. I varje fall så lyftes ett och annat ögonbryn och inte heller från strandkanten utmed forsen lät kommentaren sig dröja. Det ÄR en njutning att ha byggt sin egen kajak!!! Egot får sig en skuff i positiv riktning helt klart!!

Inte blev det sämre av att BP´n uppträdde formidabelt i det strömmande och bitvis ganska krångliga vattnet, lätt att styra, hanterbar, och även i några valsar som jag dundrade in i så var den fantastiskt trygg. Med det låga akterdäcket var den ju också en smula spektakulär rent visuellt kan jag tänka.
Efter 2 timmar och 22 minuter slog jag i kajkanten vid Åre strand, 40 minuter efter ledande herre. Jag är nöjd.
Vad jag märkte var dock att det inte är någon tävlingskajak på plattvatten….. men det visste jag ju faktiskt redan innan. En annan sak jag också fick veta är att den är bra slagtålig och oöm när det gäller hantering på klippor. Det blev ju ganska trångt vid några lyft förbi fall, och vid flera tillfällen slog den i stenar, eller fick släpas lite över stock och sten, men det gick bra.

Så nu har den fått några ärr…..men det visar bara att den används tycker jag!

Efter paddlingen återstod för övrigt en löprunda på 2h över Åreskutans dryga 1000 höjdmeter och ner på andra sidan och till sist 2 timmar MTB genom skogar och över myrar tillbaka till Åre by.

 Men med den lyckade kajakturen och det självförtroende det gav gick ju resten som en dans……

Nu föll det sig ju inte sämre än att midsommar blev så där som man alltid hoppas och tror den ska bli. Så några foton från helgen, självklart med kajaken med är ju inte fel.

Det här var ju inte riktigt planerat! Men jag var ute en sväng, den här gången i fint väder. Kajaken i sig är suverän, går fint i sjö och med lite träning och tillvänjning kommer det att bli super. 

Men efter den här turen, så bestämde jag mig för att nu får det vara nog!! Det ska ju gå att snabbt ta sig i och ur kajaken. Inte minst med tanke på det stundande äventyret i Åre.

Så på kvällen när vi kom hem, plockade jag fram sticksågen, måttade till ordentligt och sågade upp ett större hål. När jag ändå höll på där, så snitsade jag till det och sågade så att jag fick en form av knästöd framtill vid sidorna.

Sen var det bara att börja om med epoxi, 7-8 lager väv, varav tre var kolfiber. Det hela var ngt krångligare av att man inte kunde vända på däcket som tidigare.

Speciellt en kväll (när jag var igång med sarg 2!! Eftersom jag råkade såga fel på sarg 1…) så höll jag noga uppsikt så grannen inte skulle se mig. Jag kom nämligen på att bästa sättet att få väven att fästa bra var att lägga kajaken upp och ner och sedan sticka in huvudet i sittbrunnen. Då kunde man ju trycka fast väven nedåt. Men eftersom den är svart så var det ganska mörkt därinne. Detta ledde till att jag inte bara klämde på mig en skyddsmask, utan också en pannlampa!! Därav uppsikten på grannen. Förmodligen hade han ringt ngn som kunde låsa in mig om han sett mig.

Sittbrunnen blev klar till sist….linorna kom på plats. Det där vita i botten är lite skyddsplast.

Så med slutresultatet i hand blev det ganska bra, inte så bra som den första sargen, men fullt funktionsdugligt i varje fall.

Det går åtminstone att komma i och ur lättare nu. Som tur var passade det lilla kapellet jag köpt, trots att sittbrunnen vart ngt större.

Som sig bör inleddes det hela med skumpa, lite över kajaken och lite i kajakaren….sen var det bara att ge sig ut i böljan den blå.

Det visade sig vara något besvärligt att tvinga sin lekamen in i denna vansinnigt trånga kajak, men med lite god vilja och en bra “knyck” halkade jag i.

Sen var det bara glada miner, lättpaddlad, lite initialrank ( som den skulle vara) och förvånansvärt bra driv i paddeln.

Thulen var stabil som en fura. Henrik gjorde några snygga lovar runt i viken där vi var, jag tyckte det var ganska spännande att vända en bit ut och få vågorna midskepps.

Men redan efter några varv gick det bättre.

Sen var det “bara” att ta sig ur kajaken och åka hem…..Det var det där “bara” bara som var en liten historia för sig.
Visserligen påpekade Thomasson, som jag skrivit om tidigare att det nog vore dumt att försänka sittbrunnen…men det var väldigt snyggt tyckte jag och gjorde en försänkning ändå.
Jag jobbar som sjukgymast, och ibland får jag patienter med överrörliga knän, s.k sabelknän. Knäna kan alltså vika sig åt “fel” håll, översträcka rejält alltså. DEN typen av knän är att föredra för att komma i sittbrunnen. Så nu får man sitta på akterdäck, köra i fullt sträckta knän och sedan PRESSA sig ner i sittbrunn.
Några dagar efter sjösättningen testade jag att välta med kajaken, för att se om det gick att komma ur, det gjorde det. Men detta sammantaget gör att det är lite trassligt med i och ur-gång…….Alltså är inte sista ordet sagt i detta ärende…..Men det ska jag skriva om sen, när jag varit ute och åkt lite MC.

Jag har roat mig med att såga, hyvla och slipa en paddel också…..är fortfarande tveksam till om den kommer att fungera….men vi får väl se!

Det blir i varje fall väldiga mängder med spån….det där på bilden är en liten del bara.

Idag lastade jag så kajaken på bilen och for hemåt. Kände mig väldigt nöjd faktiskt!!

Jag och dottern provsatt ute på gräsmattan ( ja, inte samtidigt förstås!) och med en liten kombinerad höft/knä-knyck glider man på plats och sitter sedan som klistrad.

I morgon blir det så högtidlig sjösättning. Jag tycker att kajaken känns väldigt stabil och fin……men det är förstås när den ligger på gräsmattan….kanske har en annan mening om det hela imorgon.

Fungerar nu allt detta, så har jag en knapp månad på mig att paddla in mig innan den sätts på prov uppe i Åre…..

Men en sak i taget, imorgon är det sjösättning!!

Med början från förra veckan har vi lackat. Vi valde två olika sätt….Eftersom jag har lite kolfiber i för och akter, som jag först lackade med klarlack ( bara dom bitarna och sargen) och lät torka för att sedan maskera med tejp kunde jag göra så att jag först lackade botten, sedan vände och lackade ovansidan medans kajaken låg på tejpen. Henrik byggde en annan modell ( förmodligen världsunik!)

Men den fungerar utmärkt, det var bara lite oroligt för mig när jag trampade runt bredvid och målade min kajak att jag skulle stöta till den.

Arbetsgången var sålunda en kvälls lackning och maskering av kolfiberdetaljer, dagen efter tidig uppgång och slipning 240 papper hela kajaken, sedan lackning första lagret. Medans detta torkade tränades det MTB på Kinnekulle, strålande väder. Vädret, med temperatur på 23 grader lovade att färgen skulle vara övermålningsbar inom 6 h, men det kändes inte så när jag kom ut på eftermiddagen, så det blev en kvällsmålning c:a 10 h efter första. Denna gång slipning med 400-papper, avtorkning och på med lack. Jag lade på med roller och efterströk med pensel. Helt klart är att man nog skulle städat upp mycket mer noga för att fått bort mer damm. Efterklokhet….

Nåja, det blir nog bra ändå…. Efter två lager lack började det se riktigt lovande ut!

Nu började det kosta pengar också! En burk 2-komponent svart färg, 550 kr, klarlack 2-komp lika dyr!!!

Men kostar det så blir smaken därefter ( just egenuppfunnet ordspråk..)

I pausen började jag såga på en paddel också. Jag har mätt armlängd och annat och fått till mått enligt konstens alla regler. Ju längre man kommer med den där paddeln, ju mer tveksam blir man om den överhuvudtaget ska fungera….Den verkar vara för kort, för otymplig och för tunn…. Vi får väl se.

Nu återstår bara ett lager lack som grädde på moset. Jag har ju haft en plan att klistra på en snygg dekal….metoden är att trycka ut ngt på rispapper, som man sedan lackar in på kajaken. Dett fungerar utmärkt väl på en kajak som är omålad, eller i varje fall inte svart!!! På de skrivare jag testat hittills så skriver dom ju inte ut vit färg, inte ens om jag “färglagt” i photoshop, den lämnar området blankt bara….och det blir ju inte bra på svart bakgrund. Får se om jag hoppar över trycket.

Jag inledde arbetet klockan 16.25  (pressat schema idag idag) genom att åka direkt från jobbet till garaget! där började jag med att med tapethyveln jämna till kanten mellan delarna. Sen gick jag på med 80-papper och långbräda, även däcket fick en liten omgång.  När detta var klart blev det lite putsning med sliprondell och slutligen lite finlir med handputsning. På något vis hade däcket blivit 5 mm längr än skrovet, så i aktern fick jag helt enkelt såga av en liten bit……

Nu hör till saken att klockan 18.00 skulle modern firas med stort kalas (…inte för att hon fyller jämt, utan mest för att det är kul). Klockan stod på 17.05 när jag blåste bort allt damm.  Klockan 17.10 började jag så lägga på väv och epoxia (nytt ord igen) fast den. Henrik dök upp och kom med glada tillrop.

Det gick i ganska bra fart, men tog ändå sin tid…..klockan 18.05 var sista remsan fastklistrad på utsidan men det rann ju lite, så jag fick skeva runt 5 varv och stryka ut det som runnit…(troligen har de tväl runnit ut igen) men det ska vi kontrollera, och slipa bort imorgon.

Klockan 18.30 infann jag mig, nyduschad och fin hos mor för födelsedagsfirande…..mycket trevligt, champagne, (i vanlig ordning), och god mat avslutade dagen.

Mitt gårdagsarbete hade inte riktigt torkat än, så jag kunde inte putsa på kolfibern som jag tänkt. Däremot hann vi med att städa bygghallen, fantastiskt vad mkt skräp som samlas på golvet hela tiden…. Med detta avklarat så gjorde jag en sista putsning på däck och skrov, jag tror att vi vid ngn av strykningarna med epoxilim lyckats höja temperaturen i hallen efteråt. Detta ska kunna göra så att inmålad luft expanderar och skapar blåsor i limmet. Så detta skrapade jag bort och sedan lade jag på ytterligare ett tunt lager epoxi.

Imorgon SKA halvorna ihop!! Det verkar som om de flesta limmar och passar ihop halvorna, låter det torka ev med mångder av spännband runt som håller formen. När det sedan torkat kan man läggga på dom där remsorna av väv, plus epoxi. Så så ska vi också göra.

Idag blev båten, den lite större icke-kajaken sjösatt. Sjön är fin så här tidigt på säsongen, låg faktiskt lite dimma ute kring öarna längst ut, men annars sol och varmt. En del yngre, ej temperaturkänsliga individer badade…..

Hur som helst, så hade jag ju inte så fin sån här cellplast eller vad det är man ska ha för att bygga upp underlaget till sargen, utan jag tog det liggunderlagsliknande material vi har liggande som en gång var tänkt att bli sits.

Men det gick att forma ganska hyfsat, när man sen drog på plast och spände allt med tejp så formade sig kanten ungefär som jag tänkt.

Vill man se HUR det KAN se ut, kan man titta på den här sidan http://www.johanssonkajak.com/ där är en som byggt mer än en kajak…. och då får man ju fundera på om det är så att övning ger färdighet…..eller om man är ett hopplöst fall.

I varje fall så torkade detta över natten, och sen, vilket är viktigt, åkte jag dit i morse, när det var halvhärdat. Jag hade lagt nio lager, varav tre lager var kolfiber (fräckt!!) så det hade inte hunnit torka helt. Då gick det lätt att få loss allt ur sittbrunnen och ta bort plast och tejp (ja, lätt var väl att ta i, man ska nog ändå stryka med ngt vaxlikande över plasten så att väven lossnar bättre sen…) Ja ja, det gick loss och sen kunde jag såga till och justera formen lite för hand. Jag har ju min egen variant som har visat sig vara lite tajt i ett område 45 grader höger och vänster ut. Nu kunde jag forma sargen med händerna så att jag säkert får dit kapellet. Vilket osökt leder in på den biten, var sjutton får man tag i ett tillräckligt LITET kapell. Jag får maila Thomasson och fråga. Provade Kajaktiv idag, men dom hade inga så små. Däremot trodde han där att det skulle fungera att paddla i ÅEC, men han skulle inte göra det om han var jag……ifall man stötte på en sten. Så det var ju också ett svar!!

Jag hann med att borra hål i för och stäv och trycka in två järnrör där, det ska bli bärhandtag till slut är det tänkt.

Nu ska saker och ting få härda några dagar, sen är det dags att börja sy ihop det hela!!
Har köpt lite extra kolfiber nu, så sitsen ska få ett “snobb”-lager till och så blir det nog också på sargen. (nog = skall).

Vi jobbar träget vidare, är väl i princip i fas nu igen.

Sedan senaste arbetet, med grundningen, har det hunnits med lite till. En snabb avslipning och sedan på med väv, samma princip som förra gången, mät upp till halva kajaken, och dela sedan väven “diagonalt”. Det gick tämligen bra att stryka på väven, ett par timmars arbete så kunde man nöjt avvika från platsen och låta epoxin härda. (Jag har inte riktigt bestämt mig än om epoxi stavas så eller om epoxy stavas så, så jag gör som på franska-proven, tar lite av varje och hoppas något blir rätt!)

Dagen efter hade limmet….härdat och det såg bra ut. Nu var det dags att börja ta lite beslut, dels om fotstöd, dels om beslag och slutligen om den stackars packluckan.

Jag hade väldigt svårt att bestämma mig om fotstöden, så jag tog beslut att bestämma mig om beslag istället.

Då jag sett idén med den här enkla och snygga, tror jag det blir, lösningen bestämde jag mig för att prova den.

10mm borr, 25 mm mellan centrum hålen och 25 cm mellan det främre och bakre paret blev måtten. Jag lade ett A4-papper över däck och måttade lite efter det. Första försöket var att trä i en dubbelvikt tvättlina….det visade sig bli en ganska knasig tillplattning mitt i slangen då, så det övergavs till förmån för ett tjockare rep. Detta gjorde att slangen, som för övrigt var 10 mm i yttermått. (10mm slang i 10 mm hål är ganska trångt men det fungerar, det är bara att det är lite tråkigare att göra det en andra gång med tjockare rep i). Hur som helst, slangen plattades inte till lika mycket i varje fall.

När slangarna var på plats, blötte jag 6-7 remsor av väv i epoxi och trädde in under slangen, här blev jag lite osäker på om det inte blev för tunt, så jag vek allt dubbelt sen för att få en bättre böj på beslaget. Efter detta kluddade jag på ytterligare lite mer lim och sist några, 2-3 st, remsor över slang och allt för att hålla det på plats.

Som tur var så hade Henrik slutat såga ved ( se förra anteckningen!) och kom in så vi kunde prata fotstöd. Jag provsatt kajaken, med däck på för första gången…..att ha fötterna rakt upp är inte att tänka på….att sträcka ut dom så mycket som går fungerar inte heller…(just i det ögonblicket kan jag säga att en lätt panik-ångest-känsla spred sig i bygghallen!) SEN kom jag på att då vi var på forspaddlingskurs satt vi med fötterna utåtvridna, och då föll däcket ner på plats och känslan var att kajaken satt som gjuten!!!

Som Henrik då så vackert påpekade, att bygga justerbara fotstöd, när man inte kan flytta sig en tum är ju lite onödigt…så vi mätte av, ritade in och sågade till ett par, om jag får säga det själv, nästan snyggt designade och säkert helt unika fotstöd.

Därefter limmade och vävade jag fast dom där stackars fotstöden.

SAMTIDIGT hemma, så pågår ett arbete med att göra en sits. Till barnens stora förtjusning så gjorde jag häromdagen en avgjutning av det aktre partiet av kroppen för att i förlängningen kunna gjuta en form att göra en extremt individanpassad sits av.

Själva gjutningen gick till så att jag blandade gips i lagom mängd, hällde allt i en kartong av något större storlek och sedan glatt satte mig mitt i smeten! Det var i det läget barnen kom springande och tog kort med sina mobiler…..så nu sitter man väl hos alla deras kompisar!

Sen när den avgjutningen var gjord så gjorde jag en avgjutning av denna form (jag tror det kallas plugg), som jag sedermera gjorde några smärre finjusteringar på och sedan täckte med 5 lager av väv och 2 lager kolfiber, så här fram på småtimmarna 24 timmar drygt, senare så verkar det bli ganska bra.

Idag har så ytterligare ett lager epoxy lagts på insidan av däcket.

Kvällen avslutades idag, eller imorgon egentligen, med att jag lagade till lite ramsslökssoppa och bjöd damerna som gått på nattavandring.